Belöningsbaserad hundträning

På många hundtränare och hundinstruktörers hemsidor kan man ofta läsa att personen i fråga använder sig av "belöningsbaserad träning". Men vad innebär det, egentligen? 

När jag under åren har träffat mängder av olika hundtränare och instruktörer har jag insett att detta är en beskrivning av hundträning som används flitigt. Men det har också blivit tydligt för mig att det finns många olika tolkningar vad "belöningsbaserad träning" egentligen innebär.

Därför tänker jag i detta inlägg försöka reda ut för er hur jag tänker kring "belöningsbaserad träning". 

När jag tränar hund gör jag det med belöningsbaserad träning. 
Det innebär inte bara att jag väljer att belöna beteenden som jag vill se mer av.
Det kan man faktiskt göra utan att använda sig av belöningsbaserad träning.
Frågan är mer hur jag hanterar det som ibland är "fel" beteenden, det vill säga oönskade beteenden. 

Belöningsbaserad träning innebär just det. Att basen, grunden i min träningsfilosofi är belöningar. Jag tillför därför inte straff och obehag i min träning för att berätta för en hund att det hen gör precis där och då är fel, 

Istället för att tillsätta obehag när en hund gör något oönskat väljer jag att guida hunden(och dess ägare) till att ersätta det oönskade beteendet med ett önskvärt beteende. Detta gör jag igenom att återgå till grunden i min hundträning. Att med hjälp av effektiva belöningar som hunden vill arbeta för lära in önskvärda beteenden och inte ge utrymme för oönskade beteenden. På så sätt får jag hundar som med glädje och engagemang lyssnar på sina förare.

Målet med mina kurser, problembeteende-coachning och träningar är densamma som hos andra. Jag jobbar för att hundarna ska ha en vilja att arbeta med sina förare, Jag jobbar för att hundarna ska vara lyhörda, uppvisa önskvärda beteenden och möta ägarens krav och önskemål. 

Att jag arbetar med belöningsbaserad träning innebär inte att hundar hos mig beter sig precis hur som helst och gör precis vad som faller dom in. Och inte heller skiljer sig målbilden märkvärdigt från andra tränare eller instruktörer. Vi arbetar till exempel under en vardagslydnadskurs med koppelgående, inkallningar, stadga osv, med målet att hundarna ska lyssna och vara engagerade, precis som alla andra.

Det som däremot skiljer någon som tränar med belöningsbaserad- istället för straffbaserad träning åt är vägen till målet. Att vår väg består av ett lite annorlunda upplägg med mer fokus på det positiva. Och mer fokus på belöningar.

Etiskt försvarbart
Jag anser att belöningsbaserad träning är det mest etiskt försvarbara träningssättet när vi arbetar med våra hundar.

Däremot vet jag att de som står på andra sidan av detta mynt och arbetar med straffbaserad träning även anser sin träning som "etisk försvarbar". Många ser straffen som något nödvändigt, som något hunden behöver för att må bra. För att ha ramar att hålla sig inom.

Att diskutera detta är något som inte lönar sig i längden, utan snarare leder till en större polarisering i hundvärlden. Därför väljer jag att inte skriva mer om etiken. Etik och moral är det som finns inom oss. Jag kan inte påstå att någon annan människa tycker fel. 

Däremot. Något jag alltid kan argumentera med, som är konkret, är att forskningen visar på att belöningsbaserad träning, utan tvekan, är det mest effektiva sättet att träna på.

Det i samband med min egna erfarenhet och övertygelsen om att bemöta djur och människor med respekt, med hänsyn till individen och med en stor portion empati gör att jag känner mig oerhört trygg i mitt val av träningsfilosofi.